Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ejder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En naturvän berättar, att han en gång iakttagit en ejderhona, som
hade att valla en hjord at icke färre än 27 individer, de allra
flesta uppenbarligen stulna.
Häckningen börjar i slutet af april eller i början af maj. Till
dess rufningen inträder, följas makarna åt, och hanen dröjer
vanligtvis i grannskapet äfven sedan, men äro ungarna kläckta, sluter
han sig till andra af sina gelikar och drager till hafs, där fåglarna
då i stora flockar uppehålla sig en tid bortåt. I juli fälla de
ving-och stjärtpennorna och anlägga då den sommardräkt, vi ofvan
beskrifvit. Härunder kunna de ej flyga och äro mycket skygga.
Om nätterna gå de i land på de yttersta skären för att hvila.
Ejdern är kanske den skickligaste dykare bland alla de fåglar,
som bebo våra vatten. Han lär kunna upphämta sin af
kräftdjur och dylikt bestående föda från ett djup af bortåt 40 meter;
ja det påstås till och med, att han skall kunna gå ned till mer
än fyra gånger detta djup och stanna nere flera minuter. Endast
fötterna begagnas vid dessa mästerprof i dykning. Är fara å färde,
lära emellertid äfven vingarna komma i bruk.
Ejdern är allmän utmed hela vårt lands vidsträckta kuster,
talrikast i Bohuslän. En och annan gång förirrar han sig till någon
insjö. I öfrigt finnes han kring hela norra halfklotets nordliga del.
Ejderkött ätes med begärlighet af kustbefolkningen.
Inlands-bor finna det tranigt.
Kråkorna äro ejderns bittra fiender. Tusentals äro de ejderägg
och ungar, som årligen falla offer för dessa leda röfvares
matlystnad.
Fågelns latinska namn är Somateria mollissima.
Hans provinsnamn äro lika många som besynnerliga och äro
olika för de båda könen. Som exempel på hanens nämna vi blott
ärbult, äregusse, blankare, guding och gudunge. Honan kallas ör
och öra, åda, skröja, svacka o. s. v. Jämväl ungen har särskilda
namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
