Människan är icke alltid riktigt 'snäll' mot sina medlefvande i jämmerdalen. Nu ser det ju alldeles ofantligt 'humant' ut att Per Bölja på Klabben ställer sig att snickra ihop ett 'skräckbo' samt att han sedan krånglar upp i ett träd och fäster holken vid stammen med spikar, men tror ni, att storskraken och hans hulda maka får bo där hyresfritt, så bedrar ni Er. Nej då! Per Bölja är icke sådan. Han vet, hvad han gör! Han tar hyra af makarna och den ganska hög, ändå! Ett halft tjog ägg, så pass dryga, att de förslå till påskakvällsmat åt minst två normala märsgastar, det måtte väl räcka för en lokal, som, vänner emellan, icke är värd 25 öre. I likhet med andra husjobbare sätter Per Bölja naturligtvis upp flera bon, och därför fråssar han våren lång på äggpannkakor, äggmunkar, äggröra — ja till och med en och annan gång på äggtoddy, om det kniper. Emellertid utkräfves hyran med en viss försiktighet, ty husägaren har intresse af att hyresgästerna icke vända samhället ryggen. Han tycker nämligen om skräckstek också fram på höstsidan, den snålvargen. * Mergus merganser är en ganska ansenlig fågel, storleken anbelangandes. Sträcker han på sig, — eller sträcker man på honom — så kan man på ett laggilt metermått afläsa siffran 700 millimeter. Hans vingar hålla öfver 300 dylika smådelar pr styck. Den röda näbben, hvars öfverhalfva i spetsen är något nedböjd öfver den undre, är också af ganska aktningsbjudande dimensioner. Huru fåglarna sågo ut, hade vi margfaldiga tillfällen att utspionera vid våra ofvan relaterade snipturer. Vi gjorde strandhugg på någon holme och gömde oss bakom ett klippblock eller en grön buskridå, och då dröjde det gemenligen icke länge, förr än en familj kom seglande i spridd ordning. Husfadern paddlade i spetsen. Han var svart på hufvudet, med mögelblå anstrykning