Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tärnor
- Fisktärnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är inga stora fiskar, tärnorna slå ned på utan små späda,
oerfarna stackare, ett par, tre tum långa, hvilka stå i vattenbrynet
och hänförda stirra upp i den blå, soliga rymden, dit de sakna
förmåga att höja sig. Då — hux flux! — kommer tärnan, som
för småfisk är inbegreppet af allt, som är nedrigt, gement och
rof-girigt här i världen — och så är den silfverglittrande lilla
vattenvarelsens lefnadssaga till ända. Hemskt att säga sväljes han hel —
lefver kanske en stund i den varma, mörka, ambulerande grafven!
Fisktärnan
(Fig. 58; tafla X.)
är i vårt land allmännast af släktingarna och följaktligen den, med
hvilken vattenplaskande och hafsluftlapande människobarn först få
göra bekantskap. Hon är till exteriören en ganska vacker fågel,
ljust askgrå på rygg och vingar samt öfverdelen af den djupt klufna
stjärten och med hvit underkropp. På hufvudet bär hon en flat,
långsträckt, svart kalott. De korta benen och fötterna, hvilka äro
försedda med djupt urringad simhud, samt den raka, rätt långa
och hvassa näbben äro vackert lackröda, den senare med svart
spets. Iris är mörkbrun. Fågelns längd är 370—420 millimeter;
vingen håller i längd 255—290, ett rätt högt tal. Då fågeln står i
hvila, korsa sig vingarnas spetsar öfver stjärten, så att icke mindre
än fyra taggar skjuta ut i styrregionerna.
Sommartiden finnes fisktärnan ymnigt längs kusterna utmed hela
vårt land, ända upp till Bottenhafvets nordpunkt, men hon trifves
ock i insjöar, till och med kärr inne i landet. Hon har vintertiden
uppehållit sig långt söder ut, men med våren kommer hon åter
och börjar då genast tänka på släktets fortplantering. Hon hör
till de fåglar, som icke göra sig besvär med bobyggnad och
tocke-där. På rama, släta marken, midt ibland stenar och tång, lägger
honan sina två eller tre ägg, hvilka äro pärlgrå eller rödskiftande
olivbruna och alltid öfversållade med mörkt bruna eller grå fläckar.
Där ligga de så förvillande lika strandens stenar, att det är en ren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Apr 26 22:48:26 2025
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/fagelkas/0396.html
