42:dra i Amerika. Om vintrarna dväljes hon i ekvatorialländerna eller söder om dem, ibland ända nere i södra Ishafvet. I Sverige tillhör rödnäbbade tärnan företrädesvis ostkusten. Hon finnes äfven i Bohuslän samt Halland men är där sällsynt. På Öland och Gottland lefver hon i stora kolonier, hvilkas medlemmar om dagarna skingras i och för matbestyren men emot kvällarna åter samla sig. Hon finnes äfven vid insjöar uppe i Jämtland och Lappland. Rödnäbbade tärnan är en flygkonstnär af rang. I fråga om bo är hon lika litet fordrande som fisktärnan. Äggen äro vanligtvis tre, men stundom nöjer sig honan med två eller med ett. De äro ljust gråbruna samt beströdda med grå- eller mörkbruna fläckar. Af provinsnamn bär denna fågel bland andra de poetiska; silfvertärna och polartärna. I Danmark kallas hon kyst-terne, havterne, kirre, korpkirre, split-tar o. s. v. På finska heter hon lapintiira, tirro eller punanokka. Lappska namnet är cerrik. * Utom de ofvän uppräknade arterna finnas i Sverige — ehuru långt ifrån så allmänt: skräntärnan, Sterna caspia, den största af alla, småtärnan, Sterna minula, som är mindre än en snöskata, och kentska tärnan, Sterna cantiala, som liknar fisktärnan men har svart näbb. Flera finnas visserligen antecknade såsom påträffade här, men det har varit förirrade exemplar, som ej stannat. Hela familjen omfattar inalles 51 arter. * Ofta händer det, att ïnlandsbor, som komma till hafvet, 'röra ihop' måsar och tärnor, hvilket är högst klandervärdt. Vi skola lära dem att undvika detta. Tärnorna äro lätta, fina och smidiga, flyga konstnärligt och ha klufven stjärt. Detta senare ha icke måsarna, som i öfrigt äro tyngre, klumpigare och trögare samt klyfva luften med långsamma, klippande vingslag. Den, som nu läst detta, lär väl aldrig vidare misstaga sig! *