Allt som allt voro fåglarna mycket prydliga och så pass distingerade och olika alla andra, att något misstag på dem icke gärna var möjligt. * Vi hade fått ganska mycken praktisk erfarenhet af denna vår första tête à tête och fullföljde därför med ökadt intresse de teoretiska studierna, hvilkas resultat här följa: Storlommen är allmän i hela Sverige, från och med Skåne upp till Lapplands ödebygder. På Gottland och Öland häckar han emellertid ej. Fågelns käraste uppehållsorter äro insjöar med steniga stränder och klart vatten, hvilka ingalunda behöfva vara stora för att han skall trifvas i dem. Men fiskrika måste de vara, ty fisk är hans favoritmat, och hans aptit är vidunderlig. Ofta nog och när han så hafva kan, sväljer han så mycket småfisk, att hans bröstsäck blir vanskaplig och så att han har svårt att reda sig, om han blir förföljd. Det berättas, att han i denna kasus måste återgifva en hel del, af hvad han intagit, samt att den ena fisken efter den andra då glider ut ur hans öppnade näbb. Det är tur, att han kan göra slika afbetalningar! I sjöar med gyttjiga och vassbevuxna stränder trifves lommen ej, men han kan ibland komma till dem på besök. Storlommen befattar sig alls icke — i likhet med så många andra fåglar — med någon bobyggnad. På själfva stranden, helt nära vattnet, bland stenar, lavar och låg grönska, lägger honan två brungröna med svart fläckade ägg, ur hvilka motsvarande antal ungar i sinom tid framkomma. Dessa äro icke många timmar gamla, innan de tulta i väg ned i vattnet, som dädanefter skall bli deras element och i hvilket de skola vistas hela sitt lif. Storlommen är nämligen så afgjordt ett vattendjur, att han på land är alldeles redlös. Han kan hvarken gå eller stå. Fångar man en lom och lägger honom på stranden, om ock helt nära