INLEDNING. Fåglarna bilda bland nutidens djur en synnerligt skarpt begränsad grupp, som genast kan igenkännas på den fjäderklädda kroppen och de till vingar ombildade främre extremiteterna. Dessutom äga fåglarna, liksom de öfriga ryggradsdjuren, en inre benstomme (skelett), på hvilken deras yttre köttiga delar (muskler) äro fästade, och öfverensstämma med däggdjuren däruti, att de andas med lungor, hafva fyrrummigt hjärta och en af den yttre temperaturen oberoende, ständigt lika hög kroppsvärme (»varmt blod»). De lägga ägg, hvilka de vanligen själfva genom sin egen kroppsvärme bringa till utveckling. I efterföljande redogörelse för fåglarnas allmänna kroppsbyggnad har särskildt afseende blifvit fäst vid de förhållanden, som kunna vara af betydelse för den följande framställningen af våra fågelformer. Skelettet. Fåglarnas skelett är liksom däggdjurens sammansatt af ett stort antal särskilda ben, som kunna hänföras till tre skilda grupper: hufvudets, bålens och extremiteternas ben. Många af fåglarnas ben skilja sig från öfriga ryggradsdjur därigenom, att de inuti äro ihåliga och fyllda med luft och således ej täta eller märgfyllda såsom många af däggdjurens. Antalet af de ben, som äro luftfyllda, är mycket växlande och står i nära samband med flygförmågan, så att de flesta benen äro luftfyllda hos de fåglar, som flyga väl, hvaremot de former, hvilka såsom strutsarna sakna flygförmåga, endast hafva några få af hufvudets ben luftförande.