a. Hufvudets ben (fig. 2). Hufvudet består äfven hos fåglarna ursprungligen af en stor mängd skilda ben, men hjärnskålsbenen sammanväxa nästan alltid (utom hos strutsfåglarna) så fullständigt med hvarandra, att man hos den utbildade fågeln ej ser någon gräns dem emellan. Fig. 1 Skelett af en dufva: c, halskotorna; -- d, bröstkotorna; f, länd- och korskotorna; -- g, stjärtkotorna; -- g', ändbenet;-- h, bröstbenet; -- i, refbenen; -- k, skulderbladet; -- l, ett af de bakre nyckelbenen; -- l', ett af de främre nyckelbenen; -- m, öfverarmen; -- w, strålbenet; -- o, armbågbenet; -- p, handlofvens ben; -- q, mellanhandens ben; -- r, fingerbenen; -- r', tummen; -- s, blygdbenet; -- t, höftbenet; -- u, sittbenet; -- v, lårbenet; -- x, skenbenet eller underbenet; -- y, de nedre refbenslederna; -- ä, tarsen; -- ö, tårna; -- 1, vingens undre täckfjädrar; -- 2, armpennor; -- 3, handpennor; 4, lillvingen. Bland egendomligheter i hufvudets benbyggnad förtjänar framhållas, att hufvudet endast med en ledknapp (b) ledar mot första halskotan, hvarigenom dess rörlighet blir mycket större än hos däggdjuren, att underkäken ej ledar omedelbart mot tinningbenet utan mot ett