särskildt fyrkantigt ben, kvadratbenet (c), som i sin tur ledar mot hufvudet, samt att öfverkäksbenen upptill ej äro fast förenade med hufvudet utan något litet rörliga gent emot detta. b. Bålens skelett (fig. 1). Halsen är lång och består af minst 9, stundom t. ex. hos svanen ända till 24 sinsemellan mycket rörliga halskotor. De därpå följande refbensbärande bröstkotorna växla till antalet mellan 6 och 10 samt äro nästan orörligt förenade med hvarandra. Alla ländkotorna liksom äfven de egentliga korskotorna och några af de första svanskotorna äro sammanväxta sinsemellan och med de långsträckta höftbenen, som härigenom komma att täcka öfver hela den bakre delen af ryggraden. Af de återstående 5-9 fria svanskotorna (g) är den sista (g') stor och hoptryckt för att tjäna till fäste för stjärtpennorna. Refbenen (i) hafva bakåtriktade hakformiga utskott, som lägga sig öfver närmast bakom liggande refben; de äro genom särskilda benstycken (y) förenade med det stora och kraftigt bygda bröstbenet (h). Detta har hos alla fåglar, som kunna flyga, långs undre sidans midt en mer eller mindre hög kam, som tjänar till fäste för de stora bröstmusklerna, hvilka under flykten röra vingarna. För att gifva skuldran ett fast stöd mot bröstbenet finnas dels två egentliga, nedtill sinsemellan sammanväxta nyckelben (l'), som stödja mot Fig. 2. Kranium af en fiskmås: a, nackhålet; - b, ledknappen; - c, kvadratbenet; - d, vingbenet; - e, gombenet; - f, kvadratokbenet; - g, okbenet; - h. det ställe, där okbenet ledar mot skallen; - i, mellankäkbenet; - k, öfverkäkbenet.