Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nen. Derefter förklarade jag, att jag ville taga vård om
flickan, och fick det besked, att Podolin häremot icke hade
något att invända, snarare tvärtom, men hoppades att jag
dock måtte gifva henne sjelf en styfver, hvilket jag ock
gjorde.
Capitainen och jag voro nästan andäktiga. Vi hade
något slags gudstjenstkänsla. Endast med några få ord
nämnde han, när vi åter vände våra steg mot stora
landsvägen, att vi just på venster hand hade hans fars
plantage. Den slingrande väg vi nu gingo, kallas Kallens
gata eller väg, hvilken slutar vid landsvägen. Den har
sitt namn efter rådman Kalls gård, som ligger på höger
hand, just der i hörnet.[1] Jag gick in ett ögonblick
med capitainen till hans fru.
På söndagseftermiddagen hemtade hennes nåd
flickebarnet hem till sig. Jag deponerade i går en summa
penningar för den lillas räkning.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
