- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
53

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att han icke skulle tala om det för någon. Men efter den
stunden hade det inträdt ett ytterst förtroligt förhållande.
De träffades i utkanterna af hufvudstaden och drogo
sedan långt utåt landsbygden. När Olga sent om kvällarna
kom hem, måste hon för att förklara sin bortvaro duka
upp den ena osanna historien efter den andra för fru
Rosenberg, hvilken, som nämdt, särskildt detta år fordrade
så mycket.

Det föddes brännande begär hos Olga under det år,
då hon hade sina hemliga kärleksmöten med den
sjuttonårige gymnasisten. Det var en ny värld, hon inträdde i,
en värld, mot hvilken hon för första gången blickat, då
hennes kavaljer med de mörka blixtrande ögonen under den
oförgätliga maskeradkvällen kysst hennes nakna arm med
sina heta läppar. Hon var då oskyldig, det var bara
fantasien som drömt, hågen som dallrat, men sedan Wilmer
och hon blifvit mycket goda vänner, hade sinnligheten fått
en ny slafvinna. De kysstes icke längre som barn, de
smektes icke på lek.

En kväll, när mörkret föll på och de spatserat på
några skogsvägar utåt Hagaparken, hade Wilmer plötsligen
fattat henne med ett järnhårdt tag om lifvet och kastat
henne nästan handlöst mot marken.

Hon hade blifvit så förlägen, att hon icke kommit sig
för att säga ett ord, utan bara sett på honom med en
förvånad min. Men då han föll på knä bredvid henne och
ville hålla henne kvar, hade hon blifvit förfärligt rädd för
honom. Han var blek och ögonen glödde. Hon tyckte
att han såg så hemsk ut, han såg ut som om han ville
slå henne. Hon ryckte sig lös från honom, reste sig
häftigt och började att springa. Men i ett ögonblick var han
i fatt henne, slog armarna om halsen, böjde hufvudet
bakåt och gaf henne en lång kyss.

»Usch, hvad du skrämde mig», hade hon sagt, »du
skall inte göra så där.»

»Bah, förstår du inte att jag skämtade», hade han
svarat och skrattat högljudt.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free