Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet (2)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
komma obemärkt genom den långa korridoren, innanför
hvilken hennes rum låg. För att icke visa kappsäcken
och för att icke genom sin starka närvositet förråda sina
förehafvanden, måste hon passa på, då korridoren var
alldeles fri. Men än var den full af folk, pensionsflickorna
och deras kvinliga bekanta, än stodo dörrarna öppna till
rummen, från hvilka nyfikna kvinnoögon späjade. Minst
tjugo gånger hade Olga varit och gläntat i sin dörr för
att se om ej tillfället var gynsamt, men alltid var det
någon, som hon upptäckte som ett hinder.
Till sist förlorade hon tålamodet. Hon kunde inte
vänta längre. Hon visste, att Brun hade allt i ordning,
och att han gick därhemma och oroligt väntade hennes
ankomst. Hon tog på sig kappan och hatten ute i
tamburen – flera stycken flickor sprungo ut och in – gick
därpå in i sitt rum och slog en tidning om kappsäcken. Med
till det yttre ogenerade steg gick hon längs korridoren
mot utgången. Ack, om hon väl voro ute i farstun.
Hjärtat bultade och hufvudet värkte. Hon trodde, att om
någon tilltalade henne med en anspelning, som hon kunde
taga för närgången, skulle hon knappast kunna stå på
benen, så upprörd var hon.
Hon kastade en blick öfver sitt lilla rum. Det var
ändå många minnen fästa vid det samma! Det var här
hon tillbringat största delen af den tid, som för henne
inneburit öfvergången från barn till kvinna, den tid, då hon
genom att införas i storstadshvimlets sugande strömfåra
känt så många nya önskningar och så många starka
dragningar bryta fram i sin själ. Det var dessa trånga
väggar med sina urblekta tapeter, anspråkslösa taflor och nötta
möbler, som hon under så många nätters feberbrännande
tankearbete legat och stirrat på, tills hon somnat af
trötthet, invaggad i en fantastisk dröm om kärlek, njutning,
framgång och äfventyr.
Och hon skulle kanske, ja helt säkert, aldrig mera
återse detta lilla rum. Hon hade brutit med honom, som
fört henne hit. Hon skulle om några timmar begå en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
