Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet (2)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
demimonden, lättsinnets fräcka drottning, som han såg i
hennes öga och hörde å hennes tonfall.
Han vände henne ryggen och gick in bland folket.
En gäll hvissling skar genom luften. Det var
stationsinspektorens pipa. Lokomotivet svarade, och tåget satte
sig i gång.
»Hvem var det, du talade vid?» frågade Brun, som
endast till hälften uppfattat orden. »Han hälsade ju inte
ens på dig.»
Det låg nästan en skymt af svartsjuka i
skådespelarens ord.
»Åh, det var en studentspoling, som jag kände. Vi
blefvo litet okontanta för en tid sedan... men, hör du,
du ser på mig som om du trodde att det var någon...
någon . . . rival. Jag försäkrar, vi ha aldrig haft något
tillsammans . . . han har, vid Gud, inte kysst mina händer
en gång . . .»
Hon narrades helt ogeneradt, inte ett uns af bryddhet
öfver osanningen märktes hos henne. Hon såg så
uppriktig ut, att Brun trodde henne fullkomligt. Han tog
henne i sitt knä och frågade henne, om hon inte kände
sig lycklig öfver att få följa honom ut i världen.
Hon slog armarna om hans hals och gaf honom en
passionerad kyss. Det var hennes svar.
Och snälltåget ilade allt fortare fram i aftonmörkret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
