Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och dammiga rockkragar, och under sitt myckna gående
sågs han ständigt bära i handen en gammal urblekt,
blågrön, entouscas, som han förut ställt i skräpvrån, men på
grund af något besynnerligt påhitt nu letat fram.
Hans enda sysselsättning bestod i promenader, som
brukade räcka många timmar i sänder. Han gick och såg
sig omkring med frånvarande blickar. Ingenting kunde
tilldraga sig hans uppmärksamhet, ingenting väcka hans
nyfikenhet, allt syntes för honom enahanda.
Innan fjorton dagar förflutit, hade hans underbara
historia cirkulerat Upsala rundt flera gånger, och hans
personlighet inristats bland de upsaliensiska originalen. Snart
kände hvarje gatpojke till den spatserande kandidaten med
det blågröna paraplyet, och folktungan gaf honom
öknamnet; »tokige doktorn».
Hvad den värkliga orsaken var, som på detta sätt
under några veckor kunnat så helt och hållet omskapa en
människa, visste ingen med säkerhet, åtminstone kände
man icke till några fullt trovärdiga detaljer, men att det
var olycklig kärlek med i spelet, det höll man då för
säkert.
Hvad kunde det egentligen vara annat! Sådana där
förändringar ske icke för hvad som hälst, det måste vara
någon väldig makt, som värkar! Och hvad är mäktigare
än obesvarad kärlek och därmed ramlade förhoppningar!
Folket anade nog, hur det hängde ihop.
När kamratkretsen såg hur kandidat Höglund utan
moderation och återgång fullföljde sin fixa idé att helt
och hållet övergifva studierna, när den såg, huru han allt
mer i sitt uppträdande och sin gestalt närmade sig den
abnorma karrikatyrens område, förstod den, att hans hjärna
fått en rubbning och att han var omöjlig föra på rätt stråt
igen. Den drog sig därför alldeles tillbaka och
betraktade snart den underliga figuren, hvilken nyss uppträdt
som en munter vän och korrekt gentleman, med
samma nyfikna smålöje som den öfriga delen af stadens
befolkning – – –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
