Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon hade slutat opp att gråta. Hon kände inom sig
förmågan att handla kallt och beräknande.
Hon förstod, att hon icke öfverdref, fastän hennes vredes
stormvind rört upp hennes tankegång till ett brusande haf.
Hvad hade hon egentligen annat att göra än det hon nyss
tänkt på. Det var omöjligt för henne att återgå till dem,
från hvilka hon flyktat. Lika omöjligt var det också att
börja arbeta för att förtjäna brödet åt sig och den, som
om några månader skulle födas. Skulle hon sätta sig och
sy tills fingrarna svedo af nålstygn och bröstet värkte af
framåtlutandet, sy sig dödstrött för ett par kronor om
dagen. Eller skulle hon sätta sig på ett kontor, där
enformigheten och tystnaden skulle pina ut hvarje spår af
lefnadsglädje; eller måhända ge pianolektioner för dumma,
elaka barnungar . . . Nej tack, hon skulle under alla
förhållanden icke få råd att köpa så mycket som en flaska
präktig parfym öfver det allra nödvändigaste.
Och hon ville lefva stort och flott! Hon hade smakat
på lyxens och njutningens gyllene champanj, och hon ville
inte ögonblicket efter börja att dricka nödens och arbetets
magra vatten.
Hvad hade hon då att göra annat än att gå ut på
gatan och säga till den noblaste och elegantaste karl, hon
mötte: »Önskar Ni köpa en vacker flicka, min herre? Jag
är till salu, men jag vill ha bra betalt. Jag kan icke ge
er min kärlek, men jag kan ge er rusande kyssar och
famntag. Det är en berömd sångare, som lärt mig det.
Hvart bor Ni? Får jag lof att taga er arm? Vill Ni ge
mig tjugo kronor för en natt, så står jag till er
disposition – – –»
Hon tänkte något ditåt och hon log ett ironiskt
mefisto-leende. Naturen och ödet hade hjälpts åt att föra
henne till lastens afgrund. Hon skulle störta sig däri.
Hon hade intet annat val.
Hon låg där framstupa, medan de förtviflade, trotsande
tankarnas härskaror stormade fram genom hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
