Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brännande hjärna. Till sist somnade hon i den andliga
trötthetens och öfverretningens tunga sömn.
När städerskan på morgonen kom in för att hämta
hennes skodon, låg hon ännu och sof med hufvudet
nedborradt i örngottskudden.
»Är fröken sjuk?» frågade uppasserskan deltagande.
»Ja, det är inte utan det», svarade Olga och steg
hastigt upp.
Hon gick och såg sig i spegeln. Ögonhålorna ägde
en djupblå färg och kinderna buro smutsstrimmor efter
tårarna. Men hon såg, att hon var vacker ändå. Hon
betraktade sin smidiga, formsköna gestalt med
själfbelåten blick. Sin skönhet ägde hon kvar. Den hade han
icke kunnat taga, om han också tagit allt det andra...
Han . . . hennes ögon blixtrade. Hon kände
fortfarande, hur hon föraktade honom. Han skulle återfinna
henne sådan, som han kanske minst väntade.
När städerskan gått, gick hon och låste dörren, klädde
raskt utaf sig och bäddade ned sig i sängen för att kunna
återhämta krafterna och återfå det friska utseendet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
