Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hastigt in genom porten utan att besvara den sista
repliken. Den efterhängsne fick gärna stå där med lång näsa.
När hon kom upp på hotellrummet, föreföll det henne
kallt och tomt. Hon önskade värkligen att hon haft
sällskap. Det var en hel del stygga, naggande tankar, som
plågade henne. Hon hade behöft någon att resonnera
med.
Hon hade just börjat att taga af sig klädningen, då
hon hörde en försiktig knackning på dörren.
Hon ryckte till. Hvem kunde det vara, som understod
sig. Det var då oförskämdt i högsta grad.
»Hvem är det?» frågade hon i förnärmad ton.
En mun lades intill dörrspringan och hviskade
inställsamt:
»Här ett angeläget bref till fröken.»
Det var portierens röst.
»Jag väntar inga bref så här dags», svarade Olga, utan
att gå och öppna.
»Jag kan ju sticka in det, om fröken gläntar en liten
smula på dörren.»
Hon började nu blifva nyfiken . . . Det var väl aldrig
från Brun . . .? Den drummeln till portier, som inte kunde
säga hvarifrån han fått det. Men hon ville inte stå och
underhandla med honom.
Hon låste upp dörren och öppnade på den så mycket,
att brefvet kunde stickas in. Hon gaf akt på, att hon inte
hörde portierens steg. Han stod alltså vid dörren och
lyssnade. Sådan kanalje! Hon skulle i morgon dag flytta från
det här nästet.
Hon såg på brefvet. Utanskriften var skrifven med
blyerts. Det var visst inte Bruns stil. Åhnej, hur kunde
hon få en dylik tanke. Den uslingen var hos Lissy!
Hon kände harmens vilda kraft sjuda i sitt inre.
Hon ref häftigt upp brefvet. Det första, hon träffade
på, var några sedlar. En, två, tre . . . tiokronor. Hon stod
som fallen från skyarna och stirrade på pappersmynten.
Inuti låg ett visitkort. Hon läste namnet: Gustaf von Reiers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
