Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Öfver det stod en krona. Alltså en grefve eller baron.
Under namnet stod »vänd».
På andra sidan läste hon: »Hvarför flyr Ni på detta
sätt ifrån mig? Inte ser jag så farlig ut. Vill Ni tillåta
mig att komma upp, så svär jag, att Ni skall blifva rikt
belönad för er vänlighet. Var förståndig och säg inte nej.
G. v. R.»
Jaså, det var den samme! Nu fick hon slutligen veta
hans namn.
Hon stod med visitkortet och sedlarna i hand en lång
stund utan att röra sig ur fläcken. Det var stridiga
känslor, som sleto i hennes själ.
Hon hade ingen lust i kväll. Det föreföll henne i
denna stund så simpelt och lågt och rått att famnas af en
främmande person, för hvilken hon endast hade den
sympati, som han köpt sig till med några tiokronosedlar. Hon
var bestämdt för litet full. Nästa gång skulle hon dricka
ett par flaskor champanj, tänkte hon.
Men det måste ju ske en gång! Och här hade hon
nu en rik och värkligt fin karl. Portieren var
naturligtvis vidtalad och betalad. Det skulle gå som en dans att
släppa in honom. Han skulle stanna några timmar och
sedan skulle han gå. Och hon skulle vara en femtio eller
sextio kronor rikare.
Må ske! Det var kanske inte alla dagar, det erbjöds
en så pass fin bekantskap. Hon hade naturligtvis slagit
an på honom grundligt, då han kunde vara så envis.
Hvarför kunde hon inte lägga band på sig och uppoffra
några timmar. Hon skulle väl inte blifva så mycket
orenare för det. Bah, inga sedlighetsgriller, inga
ledsamheter! Hon var ju redan en fallen kvinna.
Hon kastade sedlarna och visitkortet nonchalant på
bordet. Med ett beslutsamt uttryck i ansiktet gick hon
sedan och öppnade häftigt dörren. Mycket riktigt, där stod
portieren.
Hon småskrattade hånfullt, då hon sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
