Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket skönare, hennes ansiktsform var bra mycket mera
bedårande, hennes kropps linier långt smidigare och mera
tjusande, hon skulle kunna gå långt, om hon ville vandra
samma väg som den ryktbara kurtisanen Lissy Bång.
Och denna kvinna, som han en gång så helt och
hållet haft i sina händer och med oslitliga band kunnat binda
vid sin sida, hade han nu kastat bort. Hela denna
rikedom af ungdom, skönhet, känsla och passion hade han
förlorat. Det kunde gräma honom till döds.
Nu var det för sent. Hon hade blifvit furie. Kärleken
var för henne endast beräkning, listigt köpslageri. Men
hatet, hämnden, föraktet för det manliga könet, det var
hennes lifsmusik!
Låg icke beviset framför honom på bordet. Vittnade
inte hennes sätt att besvara hans skrifvelse tillräckligt,
att hans reflektioner voro riktiga. Hvilken annan kvinna
skulle hafva tagit denna raffinerade hämnd! Det fans icke
en kvinna på tusen, det var hans bestämda öfvertygelse,
som icke skulle ha mjuknat opp inför de tankar, han så
bedjande och känslofullt lagt fram i sitt bref, om denna
kvinna för endast några månader sedan till följd af det
uppriktigaste tycke varit hans älskarinna.
Han hade icke haft den aflägsnaste tanke på, att det
skulle gifvas någon möjlighet, det hon kunde besluta sig
för att öfverlämna hans bref i sin nye tillbedjares händer.
Han såg i andanom, huru hennes lilla vackra mun krusats
af ett listigt och hånfullt leende, då hon öfverräckt det
fullskrifna papperet till grefven med en skämtsam
anmärkning. Och han såg hur den noble älskaren mottagit
det spefullt och öfverlägset, och huru han med en viss
triumferande skadeglädje lofvat att öfversända det i sitt namn
till den stackars olycklige, kärlekskranke brefskrifvaren . . .
Det är jag det, tänkte Brun.
»Jag går här allt bra stukad och löjlig», mumlade
han halfhögt.
Hon hade tagit revansche, den vackra lilla satungen!
Men vänta . . . han hade dock en trumf på hand, han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
