Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade den tokige kandidaten, hvilken kommit upp och
velat strypa honom, men hvilken han skickat på ett annat
spår.
Medan skådespelarn nu gick fram och tillbaka och
sökte få en afledare för den närvositet och det kokande
raseri, som grefvens bref uppväckt hos honom, mognade
en plan alltmera i hans tankegång. Han såg ännu endast
några lösa, osammanhängande konturer af den, men han
skulle nog ha fintlighet och uppfinningsförmåga att
genomföra den så långt och konsekvent, han ansåg
behöfligt.
Nu voro de fiender – han och hon. Han skulle möta
förakt med förakt, hämnd med hämnd!
Han hade icke annat val, fastän han kände, hur
gränslöst han älskade henne, hur han skulle velat bringa henne
hvilket offer som hälst, om hon mottagit den hand, han
räckt till försoning.
Men nu hade han fullt tydligt genomskådat hennes
förändring, nu var hon icke densamma som förr, nu skulle
hon aldrig gå in på att ånyo tillhöra honom, hvarken som
älskarinna eller som hustru, nu kunde det icke bli annat
än kamp dem emellan.
Och i denna strid mellan honom å den ena sidan
samt Olga och grefven å den andra hade han nu
anknytningspunkt för en anfallsplan.
Han skulle begagna den virrige med paraplyn som
sitt verktyg. Han skulle försöka få fatt på honom och
bearbeta honom. Han skulle hetsa honom på dem som
man hetsar jagthunden på ett byte. Han skulle visa, att
han kunde hindra dem en smula från att njuta af sin
lyxförgylda kärlek och af sin njutningsrika tillfredställelse
att ha kunnat skämta med en bortvisad älskares
kärleksförklaringar . . .
Det inträdde ett visst sinneslugn, när han hade denna
tanke klar för sig. Nu gälde det att handla kallt och
beräknande. Edvard Brun var inte den, som lät kväsa sig
af en kvinna, vore hon också en af det mindre vanliga slaget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
