Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Finns ingen polis här?» frågade grefven.
En liten folksamling, som med nyfikna blickar
skådade på det besynnerliga uppträdet, hade redan samlat
sig omkring dem.
Emellertid hade äfven kusken hoppat ned från
kuskbocken och med hans tillhjälp hade man lyckats skilja
Olga och den mystiske personen åt.
I samma ögonblick han släppte taget i hennes arm
hade han ropat med en hes, skärande stämma:
»Känner du inte igen mig . . . sköka!»
Det hördes rundt omkring. I de närståendes ögon
lästes en oerhörd spänning. Hvem var hon? Hvem var
han? Var han en galning? Kände han henne?
Olga blef röd som blod i ansiktet. Det hesa tilltalet
lät som ett domarerop från molnen. Det var sant, hon
var en sköka i all den prakt och nobless, i hvilken hon
nu visade sig.
Fastän rösten var så ful och oigenkänlig hörde hon
dock uti den en återklang af gamla minnen. Hon hade
hört denna röst förr så många, många gånger – – Men
nej, det var omöjligt – – Hon måste ha hört fel – –
Hvem var han, denne okände i sina sluskiga kläder, hvars
skrofliga stämma erinrade henne om någon, som hon en
gång varit nära förenad med i vänskap och förtroende.
När hon såg dessa nyfiket späjande åskådare omkring
sig, greps hon af en förfärlig förlägenhet, och hon måste
göra den oerhördaste makt på sig för att inte
ögonblickligen springa upp för trappan och försvinna. Men hon
måste ha reda på, om det kunde ligga någon sanning i
den besynnerliga tanke, som hon känt uppstiga inom sig.
Hon fattade grefven i armen, liksom för att begära hjälp
och skydd, och steg alldeles inpå denne man, hvilken hon
nyss ansträngt sig till det yttersta för att undslippa.
»Hvad tänker du göra – – känner du honom?»
hviskade grefven och såg på henne med en forskande blick,
– – »för Guds skull gå upp, det här uppträdet väcker ju
skandal – –»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
