Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blef han van vid det. På det sättet hade han i småposter
af ett tiotal olika personer lånat upp en femhundra kronor,
hvilka han naturligtvis för närvarande icke såg någon
utsikt att kunna återbetala den minsta bråkdel utaf. Dessa
källor voro ju därför snart utsinade, ty ett försök att hos
samme person få låna för andra gången, utan att hafva
återbetalt det förut erhållna, skulle naturligtvis misslyckas,
äfven om han skulle göra ett fräckt försök.
Han måste därför se sig om efter andra utvägar. Han
hade också redan pantsatt åtskilliga af sina
tillhörigheter. Hans klocka och en del af hans kläder hade redan
vandrat till »stampen».
Till fadren vågade han ej skrifva efter någon
tillökning i månads-»reket». Denne hade icke en aning om
sonens utsväfvande lefnadssätt, men om han präjades på
mera pängar, skulle han kanske draga misstankar och
på ett afgörande sätt hemkalla sonen.
Men Julius Wilmer kunde icke resa från Stockholm.
Han var bunden fast vid dess intensivaste nöjeslif med
händer och fötter. Han kunde icke lämna sina unga
fästkamrater eller sina förälskade »väninnor».
Han kunde icke lämna Stockholm med mindre än han
skulle med till hälften våld blifva körd därifrån.
Och till detta fans det äfven något annat än det nämda,
söm bidrog. Någonting, som höll honom kvar mer än allt
det andra tillsammans.
Det dvaldes i detta sköna men farliga Stockholm en
ung kvinna, som under dessa sista månader, då han
endast kunnat följa henne med tanken på afstånd, då han
endast vid ett par särskilda tillfällen kunnat uppfånga en
skymt af henne, ändock sysselsatte hans tankar mer än
någon annan, ändock väckt hos honom en brinnande,
oemotståndlig längtan.
Det var hon, som han vid fjorton års ålder som
pensionssnärta fört in i maskeradens glittrande stoj och
flirtation; det var hon, som mött honom med förakt, när han
upptäckt hennes hemliga älskog; det var hon, som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
