Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sett i järnvägskupén tillsammans med operettsångaren och
i Kungsträdgården tillsammans med den, han sedermera
fått veta hette grefve von Reiers; det var den sköna och
lättsinniga Olga Löfborg.
Han hade följt henne och på det sättet fått veta, hvar
hon residerade. Och efter den stunden drogos hans vägar
oafbrutet mot det hus, i hvilket han sett henne försvinna.
Han hade vid ett par tillfällen gått upp i huset. I andra
våningen hade han funnit hennes visitkort på en dörr.
I hvilken eländig ställning han befann sig, tyckte
han. Att stå så nära henne och dock icke våga ringa på.
Det var omöjligt, han vågade sig icke på det. Hur
skulle han uppföra sig? Hvad skulle han säga? Hvad skulle
han svara henne, om hon med denna dämoniskt retfulla ton,
som han visste, att hon ibland kunde få fram, frågade
honom, hvad han ville?
Han hade nog sett vid det där mötet att hon
fortfarande föraktade honom för att han af sin svartsjuka låtit
förleda sig att »skvallra» på henne. Han ångrade icke
det, men han tyckte det var förargligt, då hon därför så
helt och hållet vände honom ryggen.
Det var en erbarmlig situation, tyckte han! Han hade
ju ändå större rättighet än någon annan, ty han hade känt
henne för lång tid tillbaka, och nu stod han här i hennes
farstu och skämdes som en utsparkad hund, utan att töras
ge ett ljud ifrån sig.
Han kände efter i sin västficka. Där låg en
hopskrynklad femma. Det var allt hvad han ägde, och det
skulle dröja i fjorton dagar innan han fick några pängar
hemifrån.
Och så med dessa lefnadslustiga begär i kroppen!
Han måste gå och dränka harmen öfver att han inte
kunde komma in till denna kvinna, som var skönare än
alla de andra och som han borde ha närmare till än alla
de andra. Han måste söka upp någon af sina många
kvinliga bekantskaper. De voro visserligen mycket
tillmötesgående mot honom, men de kostade ändå pengar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
