Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fem usla kronor! Ett hotellrum och två halfvor punsch
– och så voro de slut. Sedan måste han i morgon ut
på vigg igen.
Det var ett futtigt lif, han lefde! Det såg ut, som om
han antingen måste fara hem och slå sig ned midt på
bondlandet, åtskilliga mil från Stockholm, på en
landtegendom, där det var trist och tyst som i en graf, eller
att gå och dränka sig i Norrström. Hvilket utaf det var
likgiltigt, det kunde vara ungefär det samma.
O Gud, hvad det retade honom, att denna dörr
framför honom var stängd. Han skulle velat spränga upp den
med dynamit. Han måste in, för att åtminstone få se, huru
hon vräkte sig i all denna lyx och bekvämlighet, som
hennes rike älskare kostat på henne.
Men hvad skulle han kunna bjuda henne, ifall han
lyckades träffa henne. Hon var naturligtvis bortskämd, hon
ville vältra sig i öfverflöd. Hon hade haft präktiga
tillbedjare. Och han skulle inte kunna bjuda henne på en
ordentlig fästsupé en gång, en sådan där, som kostar
tjugofem kronor kuvertet, med första klassens champanj
– – – det var bäst att han gick sin väg med sin sista
tillskrynklade femma i västfickan – – här hade han inte
att göra – –
Hvad skulle han ha tänkt och gjort, om han vetat att
därinne låg föremålet för hans tankar sjuk i sin stora
eksäng och lade ut planer på, huru hon lämpligast skulle
kunna underrätta honom om, att han var välkommen – –?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
