Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det sättet, så att en dylik liten osanning kunde han nog
utan några samvetsskruppler göra sig skyldig till.
»Har du?» hade man frågat och skockat sig omkring
honom för att få höra några detaljer, som inte stod i
tidningen. Och han hade småskrattande diktat upp en hel del
småsaker ur sin fantasi.
»Sa’ han ’sköka’ åt henne?»
»Jojomen, det hade hörts långt på gatan, han hade
skrikit riktigt hårdt», hade han svarat.
»Nå vet du, hvilka det var?» hade man frågat vidare.
»Naturligtvis», hade han svarat med en öfverlägsen
min öfver att han var så väl underrättad, »det var en
grefve von Reiers och hans vackra älskarinna . . .»
Det var just det, han ville ha ut. De skulle sättas
på det smygande skvallrets och skandalens skampåle. Det
skulle bli hans väl beräknade hämnd.
Och han lyckades därmed. Namnen flögo snart öfver
hufvudstaden och öfverallt gjordes de till föremål för
gyckel och spydigheter.
Det var Brun, som hade haft trådarna i sin hand.
Han hade betalt en detektivpolis för att denne skulle
taga reda på, hvart den tokige kandidaten höll hus.
Detektiven hade också lyckats att få reda på hans adress.
Han hade hyrt sig ett litet enskildt möbleradt rum långt
ute på Söder.
En dag hade skådespelarn tagit en droska och rest
ut till honom. Han hade haft nog tur att träffa honom
hemma.
Till en början hade kandidaten visat sig absolut
afvisande. Han hade bara gått och mumlat argsinnigt för
sig själf och alltför tydligt visat, att han inte ville inlåta
sig i några som hälst resonnemanger.
Men skådespelarn hade förstått att taga honom från
den lämpliga sidan. Han hade utan att låta sig störa
oafbrutet pratat hit och dit, tills han slutligen fann några
ord, som ryckte den tokiges uppmärksamhet till sig. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
