Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regelbundet på frukost – brukade Juliette komma upp.
Hon hade en särskild lång ringning, så att de innevarande
icke behöfde blifva ängsliga för hvem det var. Olga tog
fram vin och så kunde de sitta i timtal och språka och
skämta.
På Wilmer hade hans förbindelse med Olga i en viss
riktning ej haft något dåligt inflytande. Han hade nästan
fullständigt dragit sig ifrån sitt förra utelif. Olga upptog
så hela hans själslif, att han icke behöfde någon annan
eller något annat. Hans ekonomi hade därför börjat att
repareras en smula. Han behöfde aldrig kosta på Olga
någonting, hon hade sagt det bestämdt, ty hon förstod, att
han var i trångmål. Här var det hon, som gaf,
fullständigt och frivilligt. Hon hade till och med erbjudit sig att
låna honom en mindre summa en gång. Han hade
bestämdt nekat att taga emot den, men hon hade i
öfversvallande välvilja tvingat honom därtill. Först hade han
tyckt, att det var försmädligt, men när han nästa gång
behöfde mynt, gick han länge och funderade på, om icke
han skulle kunna be henne, att hon hjälpte honom en
gång till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
