Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och i detta ögonblick kanske de stodo, förtviflade af sorg,
invid hans kallnade kropp.
Hvem skulle de anklaga för hans död? Kanske henne
i främsta rummet, när alltsammans uppdagats för dem.
Huh, det var hemskt! Men det vore då orättvist. Hvad
hade hon för skuld egentligen. Om hon ändå vore ifrån
alltsammans. Det var det enda, hon önskade – –
Hon gick ut i köket. Tjänsteflickan låg ännu och sof.
Hon hade lagt sig påklädd på sofflocket. Ansiktet bar
långa smutsränder efter alla tårarna, hon gråtit i sin
uppskrämda bedröfvelse. Hon drog starka, snörflande
andedrag.
Olga fick ropa flera gånger på henne, innan hon
vaknade. Då Olga befalde henne att sätta på kaffet, lydde
hon mekaniskt. Hon rörde sig som om hon gått i
drömmen. Olga kunde inte hålla sig för att draga på mun åt
hennes förskrämda uttryck.
När Olga kom in i sängkammarn igen, föllo hennes
blickar händelsevis på en liten elegant solfjäder, som låg
kastad på det lilla bordet framför toalettspegeln. Hon
hade fått den på sin namnsdag. Det var en riktigt dyrbar
liten tingest. Utanpå var präntadt i svarta bokstäfver:
»Minne från Juliette.»
Som sagdt, af en ren händelse hakade hennes blickar sig
fast vid solfjädern och dess präntning. Juliette... det ordet
kom värkligen som en förlösande räddning. Om hon skulle
försöka att få komma till henne?
Det var den enda, som hon i detta ögonblick kunde
tänka på att få komma till. Juliette och hon hade blifvit
intima vänner, och den i grund och botten särdeles
godhjärtade flickan hade mycket fäst sig vid sin unga
väninna, det visste Olga. Hon hade visserligen nu mera helt
och hållet lämnat sin modistaffär och lefde uteslutande på
tillfälliga herrförbindelser. Men hon hade två rum och om
hon också fick ett besök då och då, så behöfde väl Olga
inte rodna för det. Hon skulle ju bara stanna där ett par
dagar, tills hon fick rangera för sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
