Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hade Olga icke befunnit sig i sitt kritiska tillstånd,
hade hon utan tvifvel, af trots och förtviflan, för att slippa
stå i tacksamhetsskuld till någon, gått direkt till något
kändt bordellhus och bjudit ut sig. Men hon insåg, att
ingen skulle ha tagit emot henne, som hon nu såg ut.
Hon skref på baksidan af ett visitkort följande:
»Snälla Juliette!
Du vet nog om, hvad här skett för rysliga saker. Här
kan jag naturligtvis inte bo längre. Jag vill fråga dig,
om jag inte åtminstone ett par dagar finge bo hos dig. Jag
skall nog sedan göra rätt för mig. Neka mig inte, du
skall inte alls finna dig besvärad af mig. Jag vet, vid
gud, inte ett dugg, hvart jag skall taga vägen. Lämna
flickan svar. Olga.»
Hon skickade pigan genast med biljätten till Juliette.
Om en stund återkom denna med det svaret, att Olga när
som hälst kunde få flytta in i det ena rummet.
Olga kände en riktig jublande fröjd öfver att hon
snart skulle få komma härifrån. Redan i eftermiddag
skulle hon flytta, och när den ilskne grefven nästa gång
kom dit för att gräla på henne, så skulle han finna sin
vackra lilla fågel bortflugen.
Men sina nipper och värdesaker skulle hon då taga
med sig. Hon började redan plocka ihop åtskilligt sådant
där, då hon stördes af en ringning. Hon skälfde till.
Hennes aning bedrog henne inte. Det var
poliskommissarien, som kom för att hålla ett nytt förhör med henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
