Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtgärder vidtogos mot Olga. Han var värkligen fortfarande,
oaktadt allt, djupt fästad vid henne och han kände sig
ytterst sorgligt stämd öfver att det nu var slut emellan
dem. Hon hade bedragit honom och det hade gränslöst
retat honom i första ögonblicket, men när han förståndigt
öfvertänkte saken, så förstod han så väl att det ej var
någonting att förarga sig öfver. Hon hade ju på sätt och
vis tvingats att visa sig falsk mot honom, han hade stält
för stora fordringar på henne, han borde förstått, att
hennes heta blod hindrade henne att i längden nöja sig med
en. Han borde varit mindre noga – – men det är nu
en gång så, att männen äro stränga i sina pretentioner,
medan de själfva vilja ha tygellös frihet.
Slut dem emellan?
Ja, det insåg han, att det var. Hon skulle aldrig gå
in på att komma tillbaka. Därtill var hon för stolt. Och
för rästen önskade han det icke själf. Han var inte van
att begagna några »allmänna», och han skulle hädanefter,
äfven om hon skulle återkomma aldrig så ångerfull och
trohetsförsäkrande, ändock ständigt behärskas af den
tanken, att det var han, som köpte hennes kärlek, medan det
var ett par andra okända, som fingo den gratis och
uppriktigare.
Det var också en annan reflektion, som han gjort, en
på samma gång obehaglig som glad reflektion. Hur hade
det gått, ifall det hade varit han, som varit inne hos henne,
då galningen trängde sig in? Då hade det sannolikt varit
hans »blåa blod» – som hon hånfullt sagdt – som fått
stelna på den mjuka mattan. Det var ju tur, att han
redan gått.
Men den arme studenten, som så hastigt fick sluta sitt
unga lif! Han fick sedan veta, att föräldrarna blifvit
alldeles utom sig af sorg öfver det sorgliga ödet med sonen,
på hvilken de byggt stora förhoppningar. Han fick veta
att modren hållit på att förlora förståndet i förtviflan och
att fadren varit uppe i Olgas gamla bostad för att ställa
henne till ansvar för att hon snärjt hans son i sina snaror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
