Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och lockat honom till ett ställe, där hans lif blifvit
taget.
Och om mördaren berättade tidningarna, att han i
ransakningshäktet försjunkit i ett tillstånd, som liknade en
lefvande död. Han satt endast och stirrade framför sig
med en slö, intetsägande blick. Han var frånvarande för
allt, absolut likgiltig för hela världen. Han kunde
synbarligen icke uppfatta en enda af de frågor, som stäldes
till honom, och det var alldeles fruktlöst att få honom
tala ett förnuftigt ord. Öfver hela hans tankevärld
tycktes ha bredit sig en ogenomtränglig slöja af lifssorg och
omedvetenhet, hvarje lifsyttring i hans själ hade
domnat af.
Han hade med ett enda vulkaniskt utbrott släckt den
harm och det hat, som legat därinnanför och grott under
en lång tid. Nu var kraften uttömd och glöden slocknad.
Han satt där på cellens hårda träbänk, timma efter
timma gungande hufvudet och öfverkroppen fram och
tillbaka, då och då utkastande några osammanhängande ord
på ett halft sjungande oartikuleradt sätt.
Man förstod ju tydligt att rättegången mot honom
endast blef en proformasak. Domen kunde icke lyda
annorlunda än: lifslång inspärrning på dårhus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
