Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon uttalade orden med en kraft som om hon stått
på scenen och kastat fram replikerna i en kärlekstragedi.
Hennes kinder buro en högröd färg och pupillerna
vidgades af vrede.
Juliette, som allt ifrån första stunden af ren instinkt
känt den starkaste sympati för Olga, betraktade hennes
utseende med en förtjusning, som liknade den manlige
älskarens.
Det var gamla tankar inom henne själf, som Olga lagt
fram, tankar, som legat där och grott ända sedan det stora
bedrägeriet från Bruns sida, men hvilka genom andra
förhållanden ständigt fått ny näring.
»Jag har aldrig träffat på en karl, som jag inte
grundligt föraktat», instämde Juliette.
»Men tycker du inte, att det är svårt – –»
Hon talade med halfva meningar, men Juliette
förstod henne.
»Du menar att ge sig åt dem – –»
»Ja – – åt så där många – –»
»Asch, när man varit allmän några veckor, så har
man inga känslor vidare....»
Hon ryckte på axlarna och Olga såg att det kom
liksom en mörk, svart sky af mänskoförakt och hjärtesorg
öfver den prostituerades anlete. Men den mörka skyn
efterträddes ögonblickligen utaf ett uttryck af obunden
sinnlighet och en viss fräckhet.
»Man tar det som affär», fortsatte hon, »man står
bara i butik, ser du Olga; man portionerar ut sig själf åt
den, som vill betala kontant – – det går lika lätt som
att väga ut kaffe och socker i en hökarebutik – – man
har ingen själ i kroppen vidare, man är bara kropp – –
men kroppen får man lof att hålla ren och fin – – man
tar emot dem artigt och småleende som en bodbetjänt
– – och så få de hvad de skola ha – – och så får de
gå sin väg – – och så följer man dem till dörren och
tackar för affären – – och tio minuter därefter kommer
man inte ihåg, om han var tjugo eller sextio år – – och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
