Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nej, det är naturligtvis ett artistnamn. Det brukas
så. Ett namn, som klingar litet ovanligt, imponerar i hög
grad på de grönare habituéerna... Ninni Stern... det
låter ju riktigt som en smekning.»
Ytterligare ett par nummer gingo förbi utan att af
grefven eller han följeslagare bevärdigas med vidare
uppmärksamhet. Det var en trupp gymnaster, som säkert
och skickligt utförde sina riktigt halsbrytande
konststycken och en virtuos på zittra. Men dylikt var ju blott
fyllnadsnummer, som på sin höjd applåderades af läktarnas
mera naiva publik. Flertalet af de unga eleganterna
nere i salongen rörde inte en hand, annat än då en
sångerska uppträdde.
Ändtligen... orkestern intonerar en lekande melodi,
där tonerna så att säga fladdra och jaga hvarandra likt
yra fjärilar. Ridån delar sig och genom salongen går ett
dämpadt sorl af öfverraskning och beundran.
»För fan! Det är ju en riktig Venus», hviskades vid
borden rundt omkring.
Förtjusningen var denna gång fullt berättigad. Den
på en gång finlemmade och yppiga gestalten kom
värkligen åskådaren att tänka på en marmorgudinna, som för
en kväll stigit ned från sin piedestal för att i varietétribunens
rampljus dåra människobarnen. En raffineradt enkel
men dyrbar dräkt af svarta spetsar lät barmens och
skuldrornas mjella hvithet och de beundransvärdt
modellerade armarne framträda så mycket tydligare. Det lilla,
fint formade hufvudet med sin tunga blonda hårknut bars
stolt som en hertiginna och ett litet diskret leende visade
en rad pärlhvita tänder. Det fans hos denna förtrollande
uppenbarelse ingenting af debutantens blyghet och
osäkerhet, lika litet som af dussinartistens tillgjorda
ledighet. Hon kände sin makt och var medveten om det intryck
hon gjorde. Det såg man vid första ögonkastet.
Innan hon ännu hade öppnat munnen till en ton, bröt
en smattrande applådsalva lös. Brun och hans kotteri
hade gifvit signalen och fått hela salongen med sig. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
