Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugofemte kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppträdande för att behaga de bildade klasserna och nog
varm i känslan för att slå an på de djupa leden.
Det blef icke blott en folkvandring kväll efter kväll
till Templet, det blef också en väckelse, som mycket
liknade de kända andliga febrar, hvilka som bekant bruka
följa vissa stora konstnärer och konstnärinnor i spåren.
Ett sådant inhöstande af själar i frälsningsladan hade man
knappast förut bevittnat på en gång. Man såg människor
af alla samhällsklasser böja knä vid platformen, och man
undrade allmänt, hur länge detta kunde fortfara.
Den unga »kapten» Olga uppfattades naturligtvis
mycket olika. De ledande frälsningsofficerarna trodde nog på
hennes uppriktighet, men inte hade de stort hopp om, att
hon länge skulle fortfara med sin ifver. De måste ju vid
närmare umgänge med henne känna i luften det nyckfulla
i hennes natur. Däremot började hon så småningom af
arméns djupa led, åt hvilka hennes uppträdande beredt så
många njutningsfulla och stämningsrika stunder, att
betraktas som ett helgon, som en ny Jean d’Arc, hvilken
med frälsningsarmens fana i sin hand skulle eröfra
Stockholm, Sverige, ja, världen!
De förståndiga af ledarna fruktade naturligtvis, att
denna dyrkan skulle blifva mycket ohälsosam; dels låg
det icke i arméns diciplinära inträsse, att någon
nykomling skulle på det sättet ställa öfriga i skuggan, och dels
väntade de med skäl att en skadlig reaktion skulle
inträffa, om »febern» drefs för långt. De sökte därför att
hålla åtskilligt tillbaka i reklamen för och användningen
af den vackra kaptenen, utan att dock vidare lyckas
begränsa hennes värksamhet. Och de försonade sig nog
också snart med den, då de räknade öfver alla de
inträdesafgifter, hon förskaffat och tog i betraktande det
präktiga sätt, på hvilket hon kunde bedja om kollekter.
Från den stora ofrälsta publikens synpunkt var
hufvudsakligast Olga en vacker Magdalena, helt rätt och slätt,
en synderska, som af samvetskval drifvits att sig omvända
och bättra, och som af helt naturliga orsaker hamnat just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
