Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugofemte kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i den famn, som i allmänhet brukade mottaga de stora
synderskorna - i frälsningsarmens.
Nog var det många - och bland dem hennes
spelgäster från Östermalms-våningen, hvilka nog ännu hade
henne i friskt minne, om också historien var tämligen
bortglömd - som ansågo henne som en slags
bedragerska, en äfventyrerska, som af en eller annan beräkning
beslutit att för någon tid tjusa publiken från
frälsningstribunen, men hvilkens skrymteri endera dagen skulle taga
en snöplig ändalykt.
Hvad var då värkliga förhållandet och i hvilken
sinnesstämning befann sig »kapten» Olga?
Hon var - och vi ha antydt det redan förut -
ingen skrymterska. Hon hade drifvits att släcka den
andliga törst, som världens nöjen endast gjorde mera
brännande, utan att kunna släcka den, vid religionsdyrkans
källa, och hon hade i begynnelsen med sann ödmjukhet
mottagit den höga mission, som hon trott sig finna i
arbetet för syndares räddning.
Men hon var dock endast människa och på grund af
att hennes känslostämningar oftast voro starkare än
hennes energi, hur kraftig hon än vid vissa tillfällen kunde
göra denna, så var hon också ett tämligen svagt käril.
Därför kunde hon heller icke länge bibehålla sin
ödmjukhet. När hon såg huru skarorna, som trängdes i lokalen,
dyrkade henne, smög sig stoltheten, själf öfverskattningen
allt närmare. Högfärden kom och med den åtskilliga
andra tankar, som varit obsolut främmande för hennes
omvändelses första stadium. De började att undergräfva den
ödmjukhetens trosgrund, på hvilken hon hittills hvilat och
som gjort henne så värkligt stor. De kommo, dessa
tankar, som smittosamma mikrober från den värld, som hon
en gång lämnade, och förde fantasien in på vägar, som
borde varit den främmande.
Hon tålte icke medgången, det var orsaken till, att
hon föll en gång - -
Hade hon i början haft mindre framgång, blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
