Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugofemte kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kapten Olgas solonummer gå af stapeln. När den unge
musikanten satte sig vid pianot, darrade hans händer så
starkt, att han knappt såg sig i stånd att spela. Med en
oerhörd viljeansträngning lyckades han behärska sig, och
hans spel hade aldrig varit så känsligt och fint som i
afton ...
Olga stod några steg ifrån honom. Till en början var
hon vänd åt publiken, men det dröjde icke länge förrän
hon vände sina blickar mot ackompanjetörens ansikte.
Han kände sig liksom hypnotiserad af hennes ögons kraft
och han måste låta sina blickar möta hennes...
Gång på gång sågo de hvarandra i ögonen, under det
pianoackorderna smögo sig som pärlband kring hennes
smäktande, härliga soprantoner ...
»Det var f-n, hvad de äro fräcka, de hålla ju på att
öppet kurtisera hvarandra, medan de sjunga
frälsningssånger», sade en ofrälst bokhållare, som satt på främsta
bänken, till sin granne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
