- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
317

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugosjunde kapitlet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

timmar innan mötet skulle börja på aftonen, funnit ett kort
med följande innehåll:

»Jag ber eder alla om förlåtelse. Jag kom icke till
er som en skrymterska, jag trodde mig ha funnit lyckan,
men jag fann snart, att det var en bedräglig villa. Och
nu åter till det gamla lifvet, till glädje och nöjen!

                                        Olga Löfborg.»

Man ansåg det af flera skäl ej vara lämpligt att
offentliggöra denna skrifvelse, hvilken tillvaratogs af
kommendören och gömdes i dennes privata brefsamling.

»Det är ett nödrop från en olycklig själ!» hade
kommendören utropat vid genomläsandet af skrifvelsen.

På aftonen var det som alltid fullt hus. Stolen å den
välkända plats, där kapten Löfborg, framträdande framför
alla de andra genom ansiktets skönhet och nobless,
brukade sitta, var tom. Man väntade och väntade att få se
henne inträda, och när adjutanten uppträdde med den
förklaringen, att hon var förhindrad i kväll så gick det ett
mörkt moln af besvikelse öfver allas ansikten.

Och så väntade man ständigt förgäfves, hon var och
förblef borta från frälsningstribunen — —

Men äfven till den stora publiken kom snart ut det
värkliga förhållandet - att hon rymt tillsammans med en
musikant, den mörka esskornettisten.

Man ansåg det naturligtvis allmänt för en mycket
pikant historia - -

* * *

De hade tagit in vid ett hotell å Norra Smedjegatan.

Till en början kändes det konstigt för Olga att åter
kläda sig i de »civila» drägter, som under nära ett halft
år hängt obrukade som gammalt skräp. Hon var
emellertid glad att hon icke gjort sig af med dem.

Hon fick dock skumma af dem en smula extravagant
elegans, ty dels voro de gjorda för andra förhållanden än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0665.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free