Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugosjunde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den skapade några samvetsagg; en trotsig
välkomsthälsning till de mänskliga drifter, som hon under månader
sökt att förneka; och på samma gång en idyll...
Sådana voro deras illusioner - -
Armén hade naturligtvis spårat upp deras vistelseort
och sände en af sina bäste officerare för att ställa dem
till ansvar samt försöka få dem till att återvända.
En eftermiddag, när Olga höll på att spela en yrande
polska på ett piano, som de fått inflyttat i sitt rum, och
hennes kamrat halflåg bekvämt i en länstol och njöt lika
mycket af de klingande tonerna som af åsynen af
spelerskans mjuka fingerdans på tangenterna, hördes en
knackning på dörren.
Olga kände en rysning öfver ryggraden. Knackningen
föreföll henne så hemsk. Hon tyckte den lät som om en
benrangelskota slagit på träytan. Hon anade, att det var
något blekt, heligt ansikte, som skulle visa sig, en
hälsning från fängelset, som hon lämnat...
»Hvem kan det vara?» sade hennes älskare.
»Vi få väl se», svarade Olga mystiskt, men
ogeneradt lugnt.
»Stig på!» fortsatte hon med högre röst.
Mycket riktigt... en af arméns manliga öfverstar
inträder. Han slukar den syndiga situationen med ett glupskt
ögonkast och försöker att anlägga en min, som på samma
gång är mild och sträng.
Både Olga och hennes sällskap reste sig genast, då
den främmande inträdde; icke af vördnad utan som en
försvarsställning. Olga bibehöll sitt fulla lugn, men den
manliga rymlingen kunde ej låta bli att rodna.
»Hvad tänker ni på, som handlat på detta sätt»,
utbrister »officeren».
Ett hånfullt leende leker öfver Olgas mun, då hon
svarar:
»Jag antager, att två personer mer eller mindre ej
betyda något för armén».
»Det är mycket riktigt, men jag har kommit för er
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
