Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonionde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
par unge män, med utseendet af någon slags kontorister,
drogo flere gånger i konstaplarna bakifrån, under afsikt
att göra det möjligt för de gripna att komma undan, men
det lyckades ej, poliserna höllo dem fast med en energisk
styrka.
Den omgifvande hopen började emellertid i sin helhet
att lägga i dagen stark sympati för de båda svagare och
opposition gentemot polisen. Starka rop i denna riktning
mullrade som en åska genom folklederna.
Oskar Landbo märkte äfven hvaråt opinionen lutade,
och han såg sig omkring med en blick, som vädjade till
de omkringvarandes deltagande känslor.
Han vädjade icke förgäfves. Från olika håll ryckte
man fram till undsättning. Det var en blandning af
individer från skilda samhällsklasser, som såg ett lämpligt
tillfälle att i handling visa sin gamla antipati mot polisen,
på samma gång som det säregna i Olgas och hennes väns
uppträdande var egnadt att lifligt slå an på de lättrörde.
Där funnos snobbigt klädda individer i långa, modernt
skurna öfverrockar och glänsande cylinderhattar, där fans
arbetsfolk i blusar och slitna kavajer, där fans en skock
äkta, halfvuxna »ligapojkar» - detta infernaliska yngel,
som finnes öfverallt och vid hvilken tid på dygnet som
hälst, särskildt där det är fråga om att »klå polisen» -
och där funnos äfven några stycken på klädsen lätt
igenkända bordellfröknar ... allesamman började de, lifvade af
samma tanke, att rycka an mot de båda konstaplarna,
hojtande, tjutande, skrikande, svärande, hånande,
skrattande ... det blef ett förfärligt virrvarr och ett gräsligt
oljud.. . man såg fönster öppnas rundtomkring, oaktadt
den sena nattimman, och hvarje ögonblick levererade
några nya individer, som ökade hopen... gatan blef alldeles
svart af människor ...
Konstaplarna märkte genast, hvilken fara de löpte -
- om inte precis att blifva slagna, hvilket dock kunde
lätt hända, så åtminstone att bli fråntagna sitt byte i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
