Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonionde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allmänna villervallan, och det vore de icke mycket lifvade
för att gå in på.
Den ene gjorde en menande blick till den andre och
ögonblickligen sattes polispipan till mun och ett
genomträngande hvisselljud skar genom luften ... ett till, längre än
det första ... usch, det lät riktigt hemskt i natten...
Men signalerna gjorde värkan. Inom några minuter
syntes poliskonstaplar komma springande från alla fyra
väderstrecken.
De kastade sig naturligtvis in i folkhopen med
våldsam kraft.
»Skingra er!» skreko de och sökte att få massan
splittrad.
Men det var lättare sagdt än gjordt. Det uppstod ett
förfärligt tumult. Slag utdelades å ömse sidor, kläder
sönderrifvos, kvinnorna skreko, mustiga repliker växlades
mellan polisen och de civile. Det höll på att taga formen af
ett ordentligt upplopp, med små dimensioner.
Sedan emellertid bortåt ett tiotal poliskonstaplar
kommit tillstädes, ditlockade af signalerna och skränet, blef
polismakten snart fullständigt herre på täppan.
Inom några minuter var folkhopen tvingad att dela
sig åt olika håll och polisen drog framåt med sin skörd.
Denna bestod, förutom de båda hufvudpersonerna: Olga och
hennes afskedade älskare, af två andra manliga personer,
hvilka vid angreppet i början varit de första. Åtskilliga
personer hade dessutom tvingats att låta anteckna sina namn.
Den ursprungliga lilla kortégen, eskorterad af en hel
del af de nykomna konstaplarna, befann sig alltså på väg
till polisstation. En konstapel hade gripit Oskar Landbo
under hvardera armen, och de höllo fast så säkert, att han
i hvarje ögonblick var färdig att uppgifva jämmerrop. Men
han behärskade sig dock, mest för Olgas skull, och gick
framåt med stolta och fasta steg. Strax efter honom kom
hans falska älskarinna, äfven hon förd af två konstaplar,
ty ruset hade slutligen tagit öfverhand, och benen ville
knappt bära henne. Hon hade äfven råkat in i ett lustigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
