Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettionde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dörren till ett enskildt rum, så måste flickan fara upp från
sin stol, där hon satt och låtsade i all oskuld ha något
handarbete för sig, och med glädjestrålande ansikte fara
den inkommande med båda armarna om halsen och
utbrista i en mängd ömma smekord. Och en bland de första
frågorna skulle naturligtvis vara den: »Du bjuder väl på
en flaska champanj ... (eller vin? eller, i nödfall, porter?)
min älskling?» Och sedan gälde det att under hela
besöket hålla kuraget oppe. Inte ett ögonblick slappas i
sin liflighet och sin spänstighet. Dansa som en
baccantinnan mellan väggarna med glaset graciöst uppburet
mellan fingrarna, sjunga glada visor, skratta, smekas som en
liten katta... men framför allt passa på lämpliga tillfällen
att få ett löfte om hög betalning eller, ännu bättre, på ett
lekande och lustigt sätt knipa åt sig en liten sedel då och
då, när herrn blifvit förtjust och upprymd... jo, det var
något åt det hållet, som fru Adamsen kunde instruera till
på ett sådant briljant sätt. Och mycket mera...
Och denna »uppfostran» genomförde hon med en
stränghet, som gjorde vistelsen i hennes bordell rent af till en
»kurs» för den beklagansvärda lastens adepter.
Man skulle höra fru Adamsen, när hon grälade på en
flicka, som uppfört sig stelt och illa mot en känd och
värderad kund. Då kunde ögonen spruta af ilska och orden
flöda ur mun som rägnet ur en ränna... och hvilka ord
sedan!
I det stora mottagningsrummet, där det midt på
golfvet fans ett väldigt rundt bord, betäckt med en ytterst
dyrbar duk, hvilken dock utslagna dricksvaror
marmorerat med åtskilliga fula fläckar, brukade fru Adamsen själf
ofta underhålla sig med gästerna. Voro alla flickorna
upptagna på smårummen, så kunde hon sitta där i timtal och
språka med några »distinguerade» herrar - naturligtvis
vid en flaska vin eller två. Och då kunde hon vara så
underhållande, att många fina damer från salongerna kunde
missunna henne den spända uppmärksamhet, hon åtnjöt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
