Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettionde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af herrarna. Hon ägde den rikaste fond af pikanta
interiörer från sitt förflutna lif, minnen från sin stormiga,
utsväfvande ungdom och minnen från sitt nuvarande lif som
flick-mamma, hon hade i minnet en gräslig mängd af mer
eller mindre djärfva anekdoter, hvilka hon kunde berätta
på ett sådant lustigt sätt, att åhörarna kunde kikna af
skratt. Och då hände det lätt, att ett par halfvor vin, som
hon betalt med en och tjugofem, men fick tre à fyra
kronor för, kunde slinka ned på en timma - och det var
alltid en liten extra recett för mutter Adamsen.
– – –
Det var i famnen på denna intressanta dam, en äkta
typ för en viss sida af Stockholmslifvet, som Olga hamnat
så godt som direkt, när hon kom loss från polisen. Hon
måste ha sig ett »hem» någonstädes. Och hon fick ett
sådant hos fru Adamsen.
Denna tog emot henne från första stund med öppna
armar och en sådan vinnande kärvänlighet, att Olga strax
kände sig riktigt varm om hjärtat. Hon kunde spela fint,
den fru Adamsen, när hon fick korn på någon riktigt
liten söt flicka!
Hon märkte naturligtvis genast, hvad Olga gick för,
och hon skickade, med sin vanliga egenmäktighet, bums
en flicka ur det finaste och bäst belägna rummet, hon
hade, för att i stället inlogera den nya odalisken. Fru
Adamsen egde naturligtvis nog väderkorn att förstå, att
den nykomna skulle bli bordellens primadonna, och
därför ville hon göra allt för att få behålla henne. Hon skulle
bli en guldhöna.
Olga erinrade sig vid närmare eftertanke, att hon
redan på den tiden, då hon befann sig i cigarrbutiken, hade
hört omtalas fru Adamsen. Det var emellertid inte hon
själf, som väckt tanken att just gå till henne, utan den
hade väckts af en utaf hennes tillfälliga herrbekanta, för
hvilken hon beklagat sig, att hon icke visste, hvart hon
skulle taga vägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
