Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettioandra kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon såg stucken ut - - han vidrörde ett ömtåligt
ämne.
»Hur så?» frågade hon vidare, då han inte svarade
något.
»Du ser sjuk ut — — du är ju riktigt mager.»
Det kom en blixt i hennes ögon. Men den åtföljdes
ögonblickligen af någonting varmt och vekt. Hon hade ju
en »gammal vän» framför sig. Och det kom på henne en
längtan att få tala om sina sorger och bekymmer för
någon annan än dem, som ansågo henne som en »hynda»
- - hon kom ihåg Juliettes fula ord en gång - - de
hade bitit sig fast i hennes sinne - - hon hade ofta på
sista tiden med en dold, men lika skärande smärta
tillämpat dem på sig själf. Hon trodde att Brun värderade henne
något mer, han måste göra det, ty de hade ju haft så
mycket tillsammans.
»Vet du, hvarför jag grät - - ?» frågade hon skarpt
och högt, nästan skrikande.
»Nej — — —?»
Åter syntes en blixt i hennes ögon.
»Jo, man hade varit nog oförskämd därnere» - hon
gjorde en föraktlig rörelse nedåt golfvet - »att slunga
mig i synen, att jag har lungsot — — kan du tänka dig
så infernaliskt — — man skulle förstås vara belåten, om
man fick mig i grafven - - jag menar flickorna - -
de tycka att jag tar bort herrarna för dem - - fru
Adamsen, hon vill nog suga på mig så länge hon kan -
- men är det inte en oförskämd lögn — — tycker du att
jag har lungsot - -? Jag hostar litet, det är det hela
- - men man går och förtalar mig öfverallt i det här
huset - - det är tacken för man offrar både nätter och
dar åt det här nästet - - en smula hosta - - det går
nog öfver, när sommaren kommer - - säg, tror du inte
det - - tror du inte att jag kan bli alldeles frisk — —?»
Brun hade förvånad sett på henne, medan hon talat.
Efter att ha mottagit honom kallt och afvisande, hade hon
nu blifvit varm och meddelsam. Han fattade genast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
