Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettioandra kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
orsaken - hon var utan en enda, som försvarade henne
mot alla de afundsjuka angrepp, som han förstod att hon
måste blifva utsatt för på grund af sin öfverlägsna
skönhet. Nu kastade hon sig i famnen på honom med alla
sina sorger. Hvad han tyckte, att det var synd om henne!
Han måste söka att få henne härifrån! Hon var sjuk, det
syntes, och kanske det var sant, hvad man sade om henne
- - kanske var det icke sant - - men icke kunde
han göra henne ledsen genom att säga annat än det mest
tröstfulla och mest hoppgifvande. Han såg, huru hon fäste
på honom en blick, som tiggde och bad om att få höra
ljusa, hoppfulla ord från hans läppar.
Men hon hade ansträngt sig för mycket genom sitt
långa, häftiga tal; en hektisk, onaturlig rodnad glödde på
kinderna. Innan han hunnit svara, fick hon en hostattack,
en af de våldsammaste hon haft på länge. Hon hostade i
flera minuter och fick starka uppkastningar. Hela hennes
kropp skakade, och tårarna runno från ögonen. Brun
skakade på hufvudet, det där lät farligt. Han kunde icke
göra annat än att gå och söka stödja hennes hufvud.
»Stackars lilla Olga!» sade han med en omedelbar
ömhet.
Men midt under hostan såg hon på honom, med
blicken fyld af tårar, på samma bönfallande sätt som förut.
»Säg, tror du inte jag blir frisk?» hväste hon, när
anfallet upphörde ett ögonblick.
»Jo, naturligtvis, när det blir vår och varmt i
luften — —»
»Ja just då, när det blir vår — —» ropade hon.
Han tryckte henne ned på sängen.
»Ligg stilla på ryggen, så kanske hostan slutar», sade
han. »Jag skall sätta mig på en stol, så kunna vi prata
sedan, när du har hämtat dig.»
Hon lutade sig bakåt med slutna ögon och först då
såg han rigtigt hur mager hon blifvit. Han beklagade
henne djupt i sitt inre.
Han gick och reglade dörren så att ingen skulle störa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
