- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
378

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettiotredje kapitlet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lik och med ögon, som man skulle kunna tagit för halft
slocknade, om de icke ägt en så stark glans.

»Jössus i himmelen!» skrek pigan och ville skynda
ut igen.

»Ställ inte till något bråk, jag är så sjuk», sade Olga
med matt stämma.

Trots pigans grofva, simpla natur kände hon sig
ändock bevekt af den sjukas önskan och lämnade rummet
med smygande steg, under det hon hviskade:

»Men jag måste gå efter frun ... jag skall be henne
vara tyst – –»

När fru Adamsen kom in i rummet, hade hon redan
skickat pigan efter en läkare.

»Jag trodde det skulle gå på det här sättet», sade
hon åt Olga, icke just så hårdt, men dock tydligt nog för
att visa, hur missnöjd hon var med händelsen.

Inom en kort stund anlände läkaren. Han försökte
naturligtvis att framställa saken i så ljus dager som
möjligt, men både Olga och fru Adamsen voro nog skarpsinniga
att läsa i hans min en utsago om sjukdomens farliga
vändning.

Fru Adamsen påyrkade naturligtvis, visserligen ej i
för häftiga ordalag, men dock mycket tydligt och bestämdt,
att den sjuka ögonblicken skulle föras till ett sjukhus –
fru Adamsen hade redan flera nya stiliga flickor anmälda,
som kunde efterträda, och »Klotet» gick redan omkring
och sjöng i glädje öfver att hon skulle få flytta in i sitt
förra stiliga rum igen.

Olga förstod mycket väl, att hon icke kunde stanna
här många timmar till, men då föll det henne in en idé,
som hon kände en oemotståndlig, alla andra tankar
dödande lust att tillfredställa – –

Hon ville icke komma till ett sjukhus – – hon ville
icke dö på ett lasarett – – om hon nu skulle dö – –
hon måste försöka komma till någon människa, som hyste
barmhärtighet med henne och som ägde något hjärta för
henne – – och då var det, som hennes efter deltagande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0726.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free