Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettiotredje kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flämtande tanke kom att rikta sig mot namnet Juliette,
modisten, som sett henne i hennes glansdagar, den offentliga
damen, som hon left tillsammans med i cigarrbutiken,
botfärderskan, som hon bedit tillsammans med vid
frälsningsarméns syndapall – –
Hon vände sig med tårar i ögonen till läkaren, en
medelålders, distinguerad och vänlig herre, och frågade
honom, om han ville skrifva ett bref åt henne. Han gjorde
det gärna, och fru Adamsen måste bekväma sig till att
skicka pigan till frälsningsarméns högkvarter med
brefvet – –
Hon bad Juliette – ty hon kände en slags öfvernaturlig
förvissning om, att denna fans kvar som soldat i
armén – att få komma till henne om det fans någon
möjlighet, och bad läkaren, att han skulle underteckna
raderna med: »din dödssjuka väninna Olga».
På armén kände man mycket väl Juliettes adress,
hon var nu en af dess trognaste och ifrigaste anhängare,
och inom en timma därefter var brefvet i hennes händer.
Och så hände sig att de förbigående fingo se ett
tämligen ungt fruntimmer i frälsningsarméns dräkt midt på
dagen gå in i en allmänt känd bordell – –
Den natten låg Olga, på läkarens bestämda befallning,
kvar i sitt rum hos fru Adamsen, men dagen därpå
kom en täckt droska och hämtade henne. »Flickorna»
skulle naturligtvis försöka att se mycket ledsna ut, när
Olga staplade ut i droskan, men inom sig voro de nog
mycket förtjusta öfver att ha sluppit den farliga rivalen.
Fru Adamsen gjorde en grimas, när droskan kört sin
väg och sade: »Ja, den där, hon kommer nog inte hit
mera!»
Och efter några timmar, när mörkret föll på och
karlarna började komma, hade man redan glömt »grefvinnan»
i denna de sinnliga passionernas värld.
När gästerna frågade efter henne, så sade man bara:
»Hon har flyttat!» och fick till svar: »Åh f—n, hvart då
– –? Det var en rasande vacker flicka.»
– – –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
