Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en vän till honom, som vill presentera honom. Han är
bildhuggare.
Han klagade öfver hennes behof af att se nya
ansikten.
— En bildhuggare? De äro i allmänhet litet grofva,
bildhuggarne.
— Åh, den här skulpterar så litet! Men om ni inte
tycker om att jag tar emot honom, så skall jag inte göra det.
— Jag skulle inte tycka om att ert umgänge tog bort
en del af den tid, som ni brukar skänka mig.
— Min vän, ni kan inte beklaga er öfver att jag är
för mycket mondän. Jag gick ju inte ens till fru Meillan
i går.
— Ni gör rätt i att visa er där så sällan som möjligt:
det är inte något hus för er.
Han förklarade sig närmare. Alla kvinnor som
umgingos där hade haft något äfventyr som man visste af och
som man pratade om. Fru Meillan gynnade för öfrigt alla
kärleksintriger och gaf dem stödet af sitt exempel.
Hon satt emellertid med händerna utsträckta på fåtöljens
armar, i en behaglig ställning af hvila, med hufvudet böjdt
åt sidan, och såg elden slockna. Hennes tanke hade flugit
bort: det fanns intet spår af den längre i hennes litet sorgsna
ansikte och hennes smäktande gestalt, som denna själens
slummer gjorde ännu mera värd att åtrå.
Han frågade henne hvad hon tänkte på. Hon vaknade
till hälften upp ur den vemodiga förtrollning som glöd och
aska utöfvar, och hon sade:
— Om ni vill, så skola vi i morgon gå ut till aflägsna
kvarter, till de sällsamma kvarter där man ser de fattiga
lefva. Jag älskar gamla fattiga gator.
Han lofvade att tillfredsställa hennes smak på samma
gång som han lät henne förstå, att han fann den absurd.
Dessa långa promenader på hvilka hon drog honom med
tråkade ut honom, och han ansåg dem för öfrigt farliga;
man kunde bli sedd.
— Och efter som vi ända hittills ha lyckats undgå
pratet ...
Hon skakade på hufvudet.
— Tror ni att man aldrig har talat om oss? Antingen
man vet något eller ej, så pratar man om oss. Man kan
inte veta allt, men man kan säga allt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
