Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Fru Meillan, sade Paul Vence, hos henne har man
just inte roligt.
— Det kommer ju i alla fall akademici dit, sade hr
Le Ménil. Jag öfverskattar inte deras betydelse, men det
är ju i alla fall ett slags elit.
Fru Martin smålog:
— Vi vet nog, hr Le Ménil, att ni sysselsätter er mera
med damerna hos fru Meillan än med akademikerna. Ni
följde furstinnan Seniavine till buffeten och talade med henne
om vargar.
— Hvad? Om vargar?
— Om vargar, varginnor och vargungar, och om vintern
och mörka skogen. Vi tyckte att det var något vilda
samtalsämnen med en så vacker dam.
Paul Vence reste sig.
— Ni tillåter alltså, min fru, att jag tar med mig min
vän Dechartre. Han längtar mycket efter att få göra er
bekantskap, och jag hoppas att ni inte skall tycka illa om
honom. Det är rörelse och lif i hans tanke. Han är full
af idéer.
Fru Martin hejdade honom:
— Åh, så mycket begär jag inte. Människor med
temperament, och som visa sig sådana de äro, tråka sällan ut
mig, och stundom roa de mig.
Då Paul Vence gått, lyssnade Le Ménil till det
bortdöende ljudet af steg i antichambren och till dörrarna som
föllo igen; därefter närmade han sig henne:
— I morgon klockan två, hemma hos oss, inte sant?
— Ni älskar mig då ännu?
Han ville tvinga henne att svara medan de voro
ensamma; hon sade, en smula trumpet, att det var sent, att
hon icke väntade flera visiter och att ingen mer än hennes
man kunde komma nu.
Han tiggde om ett svar. Och hon lät icke länge
bedja sig:
— Du vill? Nå hör då, jag är ledig hela dagen i
morgon. Vänta mig vid rue Spontini klockan tre. Vi kunna
gå ut och gå efteråt.
Han tackade henne med en blick. Därefter återtog han
sin plats framför henne, på andra sidan om spiseln, och
frågade hvem den där Dechartre var, som hon tänkte låta
presentera för sig.
— Jag “låter“ inte presentera honom för mig. Det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
