Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin far, som var alltför klok att vilja förstå mera än han
hade godt af.
När allt kom omkring, hade han föröfrigt icke gift bort
henne alltför illa, när man tänker på hvad äktenskapet är
inom de klasser, som icke arbeta. Hennes man kunde vara
så god som någon annan. Han var icke omöjlig att komma
öfverens med. Af allt hvad hon nu läste i askan, under
lampans beslöjade ljus, af alla de minnen hon där gräfde
upp, voro minnena från samlifvet med mannen de otydligaste.
Hon återfann några enstaka drag, som stodo fram med en
pinsam tydlighet, några scener, som föreföllo henne absurda,
och ett obestämdt intryck af något tråkigt. Men denna tid
hade varit kort och icke lämnat något efter sig. Efter sex
år hade hon återtagit sin frihet, hon erinrade sig knappt hur,
till den grad lätt hade det varit för henne att undandraga sig
denne kylige, sjuklige, polerade och egoistiske mans kärlek —
en man, torkad, gulnad i affärer och politik, arbetsam af
ärelystnad, medelmåttig. Han älskade icke kvinnorna annat än
af fåfänga, och han hade aldrig älskat sin hustru. Den hemliga
skilsmässan mellan dem var uppriktig och fullständig. Och
sedan de väl blifvit främlingar för hvarandra, voro de
ömsesidigt tacksamma för att ha återfått sin frihet, och hon skulle
kunnat fatta vänskap för honom om hon icke hade funnit
honom allt för småslug, då det gällde att aflocka henne hennes
namnteckning, när han behöfde pengar för sina företag,
affärer i hvilka han deltog mera för att synas än af snikenhet.
För öfrigt hade denne man, med hvilken hon bodde tillsammans
och som hon åt middag, pratade och reste med, ingen
betydelse för henne.
Där hon satt, försjunken i sig själf, med kinden i handen,
framför den slocknade elden, liknade hon en vetgirig, som
rådfrågar en sibylla. Och medan hon i tankarne genomgick
dessa ensamma år, återsåg hon markis de Ré. Hon tyckte
sig se hans ansikte så tydligt, att det nästan öfverraskade
henne. Hennes far hade fört honom till henne och talat om
honom med beundran. Markis de Ré tycktes henne förstorad
och förskönad af trettio års galanta triumfer och mondän
ryktbarhet. Hans äfventyr följde honom som en kortége.
Han hade förfört tre generationer af kvinnor, och han hade
aldrig älskat någon utan att lämna ett outplånligt minne i
hennes hjärta. Hans manlighet, hans nyktra elegans och
vanan att behaga förlängde hans ungdom långt öfver det
vanliga måttet. Han visade den unga grefvinnan Martin en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
