Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alldeles särskild uppmärksamhet. Denne kännares hyllning
smickrade henne. Ännu i denna stund beredde det henne
ett nöje att erinra sig honom. Hans konversation hade ett
sällsynt behag. Han roade henne; hon lät honom märka det,
och han lofvade sig i en stämning af heroisk frivolitet att
göra en värdig afslutning på sitt lyckliga lif genom att eröfra
denna kvinna, som han lärt sig uppskatta före någon annan,
och som tydligen hade en viss böjelse för honom. Han
utvecklade de mest utstuderade konstgrepp för att vinna henne.
Men hon undgick honom med lätthet.
Två år senare gaf hon vika för Robert Le Ménil, som
hade åtrått henne häftigt, med ungdomens hela värme och
med hela sin föga sammansatta själ. Hon sade till sig själf:
“Jag har gifvit mig åt honom emedan han älskade mig.“
Och det var sant. Det var också sant, att en blind och
mäktig instinkt hade drifvit henne och att hon hade lydt
dunkla makter i sin varelse. Men hvad som utgick från henne
själf, medvetet, det var att hon hade trott på en uppriktig
känsla och velat känna den själf. Hon hade gifvit vika så
snart hon såg sig älskad med en styrka, som öfvergick till
ett lidande. Hon hade då gifvit sig snart, enkelt, utan många
omständigheter. Han trodde att hon hade gifvit sig lätt.
Han misstog sig. Hon hade känt hvad man känner inför
det, som icke kan göras ogjordt, och hon hade också känt
blygsel öfver att plötsligt ha något att dölja. Allt hvad hon
hade hört hviskas omkring sig om kvinnor, som hade älskare,
kände hon nu surra i sina heta öron. Men hon var stolt
och fin, och hon hade den fulländade smaken att dölja hvad
den gåfva kostade, som hon skänkte honom, och att icke
säga något som kunde förplikta hennes vän till något utöfver
hvad han kände. Han anade aldrig detta moraliska illabefinnande,
som för öfrigt knappt räckte mer än några dagar för
att sedan lämna rum åt ett fullständigt lugn. Efter tre år
gillade hon sitt handlingssätt som oskyldigt och naturligt.
Hon hade icke handlat orätt mot någon och kände ingen
ånger. Hon var nöjd. Denna förbindelse var dock det bästa
lifvet hade bjudit henne. Hon älskade, och hon var älskad.
Det är sant, hon hade icke känt den berusning hon drömt
om. Men känner man den någonsin? Hon var väninna åt
en god och präktig man, som kvinnorna skattade högt och
som var mycket eftersökt ute i världen, en man som ansågs
nogräknad i sin smak och som visade henne en sann och
äkta känsla. Den glädje hon gjorde honom och nöjet att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
