Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ännu alltjämt korsikanens hand på sin skuldra. Han dog
som senator under Napoleon III, efterlämnande en son, som
led af ärftlig darrning och stamning.
Denne son hade blifvit gift med fröken Bellème, dotter
till förste presidenten vid domstolen i Bourges, och hon förde
med sig i boet de lysande politiska traditionerna hos en
familj som hade gifvit tre ministrar åt den konstitutionella
monarkien. Familjen Bellème, som varit hofmän under Ludvig
XV, adlade familjen Martins jakobinska ursprung. Den andre
grefve Martin var medlem af alla lagstiftande församlingar
till sin död, som inträffade 1881. Hans son, Charles
Martin-Bellème, lyckades utan stor möda få en plats i kammaren.
Efter sitt giftermål med fröken Thérèse Montessuy, hvars
hemgift blef ett stöd för hans politiska karriär, markerade
han försiktigt sin plats bland de fyra eller fem rika och
betitlade borgare, som efter att ha försonat sig med
demokratien och republiken icke blefvo allt för illa mottagna af de
ledande republikanerna, som kände sig smickrade af de
aristokratiska namnen och på samma gång lugnade af deras
bärares medelmåttighet.
I matsalen, öfver hvars dörrar skymtade några af Oudrys
fläckiga hundar, framför borduppsatsen med dess stjärnor och
gyllene bin, mellan de båda ljusbärande segergudinnorna,
utöfvade grefve Martin-Bellème värdskapet vid sitt bord med
den något ledsamma välvilja och den dystra förbindlighet,
som man i Elyséepalatset ännu helt nyligen hade funnit så
lämplig att vid ett stort nordiskt hof representera det
isolerade Frankrike. Han vände sig då och då med några
betydelselösa ord, än till höger, till fru Garain, hustru till för
detta finansministern, och än till vänster, till furstinnan
Seniavine, som dignade under diamanter och som hade så tråkigt
att hon hade lust att skrika. Midt emot honom, på andra
sidan om borduppsatsen, satt fru Martin mellan general
Larivière och hr Schmoll, medlem af Académie des Inscriptions;
hon smekte sina hvita och ädelt formade skuldror med
fläktarna från sin solfjäder. I de bägge halfcirklar, i hvilken
bordet var utdraget, sutto hr Montessuy, starkt byggd, med
blå ögon och kraftigt färgad hy, en ung kusin, fru Bellème
de Saint-Nom, generad öfver sina långa magra armar,
målaren Duviquet, hr Daniel Salomon, Paul Vence, deputeraden
Garain, hr Bellème de Saint-Nom, en okänd senator, och
Dechartre, som första gången var på middag i huset.
Konversationen, som i början var tunnsådd och sparsam, bredde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
