Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
småningom ut sig och drunknade i ett förvirradt sorl, öfver
hvilket höjde sig Garains röst:
— Alla falska åsikter äro farliga. Man tror att
drömmare icke göra någon skada, men det är misstag: de göra
mycket ondt. De utopier som förefalla mest oskadliga utöfva
i verkligheten ett skadligt inflytande. De tjäna till att ingifva
afsmak för verkligheten.
— Det beror kanske också på att verkligheten inte just
är skön, sade Paul Vence.
F. d. finansministern försäkrade att han var anhängare
af alla reformer som hade någon möjlighet för sig. Han ville
inte erinra om att han redan under kejsardömet hade fordrat
afskaffandet af stående arméer, och att han 1880 hade arbetat
för kyrkans skiljande från staten; men han förklarade, att
han alltjämt var trogen sitt program och att han stod kvar
som en trogen tjänare åt demokratien. Hans valspråk var,
sade han: ordning och framsteg. Han trodde sig ha funnit
det rätta.
Montessuy replikerade med sin öppna godmodighet:
— Låt oss vara uppriktiga, hr Garain. Erkänn att det
är omöjligt att genomföra en enda verklig reform, och att
man på sin höjd kan ändra färgen på frimärkena. Bra eller
dåligt, världens tillstånd är sådant det måste vara. Ja, sade
han: sådant det måste vara. Men det förändras oafbrutet.
Sedan 1870 har landets industriella och ekonomiska ställning
genomgått fyra eller fem revolutioner, som nationalekonomerna
icke hade förutsett och som de ännu icke förstå. I samhället
som i naturen ske omgestaltningarna inifrån.
Hvad regeringsproblemen beträffade, höll han på de korta
men klara vyerna. Han var starkt bunden vid det närvarande
och bekymrade sig föga om framtiden; socialismen
oroade honom därför icke synnerligt. Han njöt af kapitalet
liksom af solen, utan att oroa sig för att det ena en dag
skulle försvinna och den andra slockna. Han ansåg att man
måste låta bära sig af strömmen. Man måste vara dum för
att streta emot den, och en narr för att vilja gå den i förväg.
Men grefve Martin, som var melankolisk af naturen, hade
dystra förkänningar. Han talade i dunkla ordalag om
katastrofer, som skulle inträffa.
Hans räddhåga uppfångades midt öfver bordet af hr
Schmoll, som började sucka och profetera. Han förklarade
att de kristna folken voro oförmögna att ensamma och af
egen kraft arbeta sig upp ur barbariet, och att Europa utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
